svar
sjukdomen elin hade kallas för " inflamatorisk bröstcancer " och va läkarna tror kom i samband med graviditet, elin hade även i delar av skelett och i huvudet..
Det va en jädrigt jobbig tid, när man får reda på att en som ståren så nära får en sån här sjukdom känns det som en sten kastas in i hjärtat, och det gör fruktansvärt ont....
Och medans tiden gick och man såg hur sjuk elin blev och va av allt detta det gjordes ännu ondare,
kändes nästan som en befrielse när vi fick veta att elin inte ville längre, att hon va så stark att hon orkade ta det steget.. när hon sen gjort det gick det väldigt fort neråt..
även fast jag vill av hela mitt hjärta att elin ska finnas hos oss, att hon ska leva och se sina barn växa upp, få leva det liv hon förtjänar så har hon inte längre ont, hon lider inte.. hon har det bra vart hon än är just nu..
Självklart är ja rädd att även jag bär på detta.. eller att elins barn gör de eller mina egna..
men kan inte gå runt och tänka på det hela dagarna att det kanske drabbar mig.. då blir man nog galen..
Elin har verkligen fått mig att inse hur snabbt livet kan vända från att vara lycklig tills något hemsk kan hända..
hoppas du e nöjd med mitt svar..
Tack snälla för ditt uttömmande svar. Känns hemskt att graviditeter kan kicka igång cancerutveckling. Nu hoppas jag att du och din familj får ett lyckligt liv och tack för att ni givit bitar från skeenden i era liv. Tror det betyder mycket för andra, dels för sådana som har cancer och för anhöriga och andra... Det är så grymt att läsa Elins blogg från att hon varit helt frisk till att diagnosieserats med en så allvarlig sjukdom och blir märkt av den. Den långa resan är fruktansvärd. Den långa resan som hon och ni fick ta måste ha varit ett enda långt lidande. Min pappa tog sitt liv, på något sätt känns det skonsammare, dels eftersom det var hans egna beslut och dels för att det skedde så snabbt. Men att mista en nära är
SÅ svårt och tufft.desstuom kan sorgearbetet hålla på mycket länge. I mitt fall minst 2-3 år.
Varm kram
