malinlillstrumpa

”Vad ser ni systrar, vad ser ni, säg?
Tänker ni inom Er när ni tittar på mig:
en knarrig gammal gumma, som inte är särskilt kvick,
osäker om vanor, med frånvarande blick,
som spiller ut maten och inte ger svar,
när ni muttrar om henne som aldrig blir klar.
Som inte ser ut att märka vad ni gör
och ständigt tappar käppen och inte ser sig för,
som viljelöst låter er göra vad ni vill
med matning och tvättning och allt som hör till.´
Är det så ni tänker, när ni ser mig, säg?
Öppna ögonen systrar, titta närmare på mig!
Jag ska tala om vem jag är, som sitter här så still,
som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.
Jag är ett tio års barn med en far och en mor,
som älskar mig och min syster och bror.
En sextonårs flicka smäcker och grann,
med drömmar att snart få möta en man.
En brud nästan tjugo – mitt hjärta slår en volt
vid minnen av löften jag givit och håll´t.
Vid tjugofem – ännu har jag egna små,
som behöver mig i hemmets lugna vrå.
En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varandra i smått och stort.
Vid fyrtio är de alla vuxna och alla flyger ut.
Men maken är kvar och glädjen är ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller vår dag,
åter har vi småttingar min älskade och jag.
Mörka dagar faller över mig, min make är död.
Jag går mot en framtid i ensamhet och nöd.
De mina har nog med att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.
Naturen är grym, när man är gammal och krokig,
får en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna,
som sett krafterna tyna och charmen försvinna.
Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.
Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.
Jag minns min glädje, jag minns min smärta
och jag älskar och lever om livet på nytt,
jag tänker på åren, de allt för få som flytt
och jag accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.
Om ni öppnar era ögon, systrar, så ser ni bara en knarrig gumma.
Kom närmare, se mig!”

Skriven av en gammal tant som bodde på ett äldreboende i skottland, Medans hon levde där satt hon bara och stirra ut genom ett fönster hela dagarna.. När hon dog hittade en vårdare denna dikt i hennes byrå skriven av henne..